I senaste numret av VI LÄSER hittar jag en artikel om en svensk tjej som åkt fast för att ha smugglat ett kilo kokain i resväskan.
Straffet blir tre års samhällstjänst, och närläsning av bland annat Selma Lagerlöf.
Domaren tycker nämligen att det är ett lämpligare straff än att skicka in henne i fängelse, och den vägen bli en fullärd kriminell.
Tjejen som bor i Brasilien, läser nu Troll och människor av Selma Lagerlöf, och har även blivit beordrad att läsa Harry Martinssons rymdepos: Aniara: en revy om människor i tid och rum, och några andra böcker som han googlat fram att de fått svenska nobelpriset.
Men domaren nöjer sig inte med att döma Hanna som hon vill kallas till lässtraff, nädå…han har redan dömt en annan kvinna som åkte fast för smuggling till ett liknande straff. Hon skall läsa en portugisisk poet tre timmar varje dag på stadens bibliotek.
Så vad tror du? Hjälper det här? Blir de bättre människor? Eller krävs det ett kännbart straff för att avskräcka från smuggling mm?
Personligen tror jag att böckerna kan hjälpa tjejerna att sätta ord på känslorna de har, styra upp tankar och leda dem på livets bräckliga stig.
Att läsa berikar alltid ordförrådet och får hjärnan att starta upp nya stråk.
Sedan finns ju alltid en fri vilja med i sammanhanget.
Om de tycker att smugglingen gav snabba pengar, och tror att de bara hade otur.
Ja, då sitter de snart inför domaren igen, som då dömer dem till fängelse. Ett långt kännbart straff i sällskap med hungriga råttor, elaka medfångar och kalla celler.
Livet som kriminell innehåller både kyla och värme. Att höra till och vara utfrusen. Kärlek och hat, men framförallt är det ett eget val.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.