En dag som alla andra

Efter att jag suttit med manuset hela natten lade jag mig bredvid Peter och myste. I mitt huvud fanns fortfarande bilden av en liten pojke som fanns med på en dokumentär vi såg innan vi lade oss. Han hade blivit biten till döds av sina föräldrars pitbull, och hade måhända haft en chans om inte föräldrarna rökte på i det ögonblicket. För läkaren konstaterade krasst att pojken skrikit...högt och länge...tills han dog.

Den lilla pojken var bara fyra år, och hade antagligen tagit en av tikens valpar och lekt med den. För att försvara den högg hunden...om och om och om igen.

Jag mådde fysiskt illa av bilderna, och somnade inte förrän efter många snurrningar bland lakanen.

Idag väcktes jag av Zentas skall klockan sju. Hon ville ut! Direkt på momangen, så det var bara att ta sig upp och ut.

Frukost, tända en brasa och torka snoriga barn, sedan var det dags för dagens puff på ordet fria.

Så fort jag skrivit klart skall jag och Razmus diska, och efter det går jag och Zabine till vedboden och hämtar ny ved in. Det går en hel del när det är så här kallt. Tyvärr halkar man runt rejält på gården. Vi har iskana där, dock en knögglig sådan så att åka skridskor är inte möjligt.

Nu är det dags att ta tag i puffen.

Ha en härlig dag

Kram