29 februari 2012

Gästinlägg av Emma Lundqvist


Idag har jag fått besök av ännu en begåvad författarkollega

Emma Lundqvist är en 31-årig lärare som bor i Skellefteå, och delade bland annat plats med mig och flera till i novellsamlingen VILDSINT.
Hon har varit med i flera novelltävlingar på sajten kapitel1, och är en av mina facebookvänner.

Nä, nu lämnar jag över ordet till Emma:


Första kom, andra kom, tredje (och fjärde) kommer så småningom!

Så länge jag kan minnas har jag drömt om att skriva en bok. 
Jag skrev en del noveller som tonåring, men sedan låg mitt skrivande nere under flera år. Men så en dag, när jag tittade i ett ”hexikon”, alltså ett mytologiskt lexikon, kom jag på vad boken skulle handla om. Elementarandar! Salamandrar, gnomer, sylfer och undiner. Självklart var det så. Sedan sammankopplade jag dessa andar med mänskliga väktare och hade då både bokidén och titeln klar: ”Elementens Väktare”.
Elementens väktare (e-bok)

 Det skulle dock dröja rätt många år innan jag väl kom igång med bokskrivandet, men när jag väl hade börjat gick det bara inte att sluta. Inte ens när romanen var klar gick det att sluta. 
Jag fortsatte med ett helt gäng noveller och innan jag hann förstå vad som var på gång hade ett par av de där novellerna klumpat ihop sig och bildat början på en helt ny novellsamlingsroman. Den som så småningom fick namnet ”De andra sagornas bok”.
De andra sagornas bok (storpocket)
När båda mina romaner kort därefter blev utgivna på Mörkersdottir förlag kände jag mig så klart både nöjd och glad och stolt. Tänk, två böcker med mitt namn på omslaget! Det var mer än jag någonsin kunnat tro eller vågat hoppas på, men ändå var det tydligen inte nog. ”Väktarnas dotter”, en fristående uppföljare till ”Elementens Väktare” propsade på att bli skriven och jag var inte sen med att återigen hänga med på skrivarresan. Absolut inte. Det är ju så fantastiskt kul och spännande att skriva! Tempot har inte varit lika högt den här gången, men slutstationen ligger nu äntligen inom synhåll, bara en halv slutredigeringsrunda bort. Helt otroligt.
Lika otroligt är att jag i min dator har ett 19 sidor långt worddokument, innehållande de första kapitlen av min, ännu titellösa, barn- och ungdomsbok. Eller borde jag kanske kalla den min första barn- och ungdomsbok? Hm. Jo. Jag tror minsann att jag gör det!

Emma Lundqvist


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...