När jag skrev den 2009 var jag inte så duktig på det här med hur man skall skriva, och kunde knappt ta mig in på internet eller ens starta datorn.
Dock lärde jag mig successivt hur allt det där fungerade, och när minstingen Hampuz fått sin dom om knölen i kinden skrev jag ned det jag varit med om och gav ut den i hopp om att kunna stötta någon kvinna eller man som var i samma underliga situation som mig.
För när jag letade efter boken jag sedermera skrev själv hittade jag ingen, och skrev då en själv.
Nu ligger den på skriva-om-hyllan för att enligt Lektör Kristina Simars önskan bli en roman. Hon recenserade den, och saknade bakgrundsinformation, hur familjen levde då allt det där hände. Livet stod ju inte precis på vänt.
Nåväl jag är så glad att den blir uppskattad och i dagsläget har cirka tretusen kvinnor läst den på nätet.
Inte illa pinkat för en glad amatör va?
Ha det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.