Mitt bidrag till Skrivas novelltävling

Inte kom jag med den här gången heller..

Men novellen som vann var jättebra tycker jag.

Mitt bidrag till tävlingen var det här;

Total svartblästrad förvirring råder hos Adam när han vaknar i soffan bland urdruckna flaskor och askkoppar fulla med läppstiftkantade cigaretter.

   Adam har ingen aning om var han befinner sig, vilken dag det är eller hur han hamnat där.

En telefonsvarare står och blinkar på skrivbordet i samma rum, och några böcker instoppade i bokhyllan ger ett någorlunda hum om lägenhetsinnehavarens kön.

   Han vrider huvudet vågrätt för att se titlarna bättre, och känner igen några av dem från en gammal flickväns hyllor.

   Ryggen värker, och Adam förstår varför, när han hittar en docka djupt nedtryckt i soffan.

En liten flicka kommer in i rummet. Hon trular med munnen och sträcker fram handen utan att säga ett ord.

”Hej, var är din mamma?”

 Flickan pekar med fingret mot rummet bredvid.

 ”Tack.”, säger Adam. ”Vad heter du?”

 Flickan går iväg.

 Med ångesten etsad i ansiktet går han efter den lilla, och knäpper jeansen i samma ögonblick som en tjock påk träffar honom.

Nästa gång Adam vaknar är han bunden.

Bredvid honom står en kvinna cirka 175 cm lång, smal med armarna fulla med tatueringar.

”Så du vaknar nu.”, säger hon och fjättrar hans armar vid ett element..  ”Varför kom du hit? Festen var privat.”

   Adam försöker erinra sig vad som hände igår, men det är blankt som en nyspolad isbana. Han minns ett ansikte, en bil, några takter ur en låt och ljud av knycklad metall.       ”Jag tror…”, börjar Adam.

”Det du gjorde är oförlåtligt. Sebastian...” Kvinnan gråter.

”Jag…”, mumlar Adam och känner det som om han hänger i intet och väntar på en dom från Ödet. ”Jag minns ingenting. Vem är Sebastian?” Adam uttalar namnet med försiktighet. Skallen värker, och han anar att ögonbrynet spruckit.

”Du misshandlade min bror när han öppnade. Slog in skallen på…” Hon tystnar när luften i lungorna tar slut, andas djupt och fortsätter. ”Sebastian ligger på intensiven, sju stygn i pannan, tretton på hakan.”

Flickan går fram till honom, låter blicken vila i hans, och spottar en lång loska.

”Tindra!! Kvinnan tittar förebrående på dottern. ”Lugna dig tills vi hört fakta.”

Adam skakar på huvudet. ”Jag har inga…”

Plötsligt rasar bilder in i hjärnan, skrämmande sådana fyllda av sprutor och sprit. Adam är påtänd och sitter i knäet på en tjej som bär spår av alkoholism i sitt ansikte. Föraren vänder sig om och pratar med dem. Möte.  Adam skriker.

”Vi krockade…”, viskar han. ”Med en mötande lastbil.”  

Kvinnan sätter händerna i sidorna och skrynklar ihop läpparna till ett analliknande russin.

”Jag ville ha hjälp…er hjälp, men ni kastade ut mig. Påstod att jag var en inkräktare ”

”Utan att känna min bror har du dömt honom till minst rullstol, eventuellt döden. ”

Adam sänker huvudet mot bröstet.

”Min andra bror är på väg hit. Han har kontakter, vet var man gör av ett lik. Han får avgöra ditt öde.”

När ytterdörren öppnas några timmar senare känner Adam knappt av sin rumpa, och är stel i nacken efter att ha sovit sittande.

”Är det han?”, säger den nyanlände mannen. Näsan är klassiskt rak, ögonen blå och händerna verkar aldrig ha sett något hårt.

”Vad skall vi göra Jörgen? Vi kan inte bara låta honom gå. Om vi lämnar honom till polisen så är han ute samma dag.”

”Har du hört något från sjukhuset?”, säger mannen.

I det ögonblicket ringer telefonen. En lång ihållande signal.

”Hallå, ja det är Gerda Backeus. Är det om Sebastian?” Hon sjunker ihop som en punkterad ballong. ”Död? Hjärtattack? Men han var ju bara trettio?”

   

Brodern tar luren från henne och vänder ryggen mot dem. Han drar oavbrutet med handen över en skarv i tapeten. ”Tack, vi kommer.”

Brodern vänder sig mot Gerda. ”Han dog för några minuter sedan . De…de kunde inte rädda honom.” De förenas i en intensiv kram., gråter och smeker kinder.

Tindra ställer sig framför Adam. ”Jag älskade farbror Sebastian. ”

Hon riktar en svart pistol mot honom.

Adam förbannar drogerna som invaderat hans liv då Tindra obevekligt trycker med fingret på det smala metallblecket.