Kabusa förlag vill ha mitt manus

Vilken resa det blev!

Jag kom till Stockholm kl.13.00 och tänkte gå till järntorget, men ack vad jag bedrog mig. Jag hittar ju inte alls, och de jag frågade om hjälp var antingen turister själva eller pratade ett annat språk.

Till slut gick jag in till en liten rundel mitt på torget där Västtrafik håller till. Med en biljett i handen rusade jag till spårvagnen och tog 11:an till Järntorget där en gammal tant kom fram och berättade var Heurlins plats 1 fanns.

Efter att jag stått och fryst en kvart utanför tog jag mod till mig och gick upp.

Där träffar jag en urgo kvinna som bjuder på kaffe och semla. Alla fjärilar lade sig snabbt till ro, och några sekunder senare stormade Fredrik Hoffman in för att pitcha sitt manus. 

När det var min tur hälsade jag, lade fram min bok PAPPERSSKÄRVOR,artikeln jag baserat mitt manus på, visitkort och ett reklamblad med Kristina Simars recension av Pappersskärvor.

Jag försökte att prata lugnt och drog i tyglarna när orden trillade iväg för fort. Scener och vändningar jag har i mitt manus kom fram i en enda röra, men hon gick över tiden två gånger, ville veta mer, och bad mig skicka manuset.

När jag berättade att manuset inte är klart frågade hon om jag fixade det under våren, men sade samtidigt att jag inte skulle stressa igenom det.

Jag tänkte nästan krama henne när hon gav mig sitt kort, men behärskade mig.

I förbifarten nämnde jag min hemsida där ca 400 noveller huserar, och hon sade skrattande. "Du tänker bli författare hör jag."

När hon såg på mitt kort att jag är filmmanusförfattare plirade hon med ögonen och sade: "Har du skrivit ett filmmanus också?" Jag sade ja, men att det skall göras om enligt boken.

Jag träffade Jonna Berggren ute i väntrummet som var mysigt inrett med böcker i massor. Vi pratade om hennes böcker Isporten och att hon skall gästblogga hos mig.

Fredrik Hoffmans manus fick också stanna hos Kabusa, och vi åkte spårvagn till Centralstation där jag ringde mamma, syrran och naturligtvis klippan i mitt liv Peter.

Nu sitter jag på tåget hem, och känner ett stort lugn breda ut sig. Det är underbart att någon tror på det jag gör, och kanske, kanske vill ge ut det. Än så länge har jag bara kommit igenom det första nålsögat, men dock...jag är igenom.

Nu skall jag fortsätta med mitt manus, och läsa om hur man bygger upp spänning.

Ha det gott allihop och tack för all stöttning