Mina skrivpuffar om Pelle som lämnar familjen river upp höga vågor, och Jonna ifrågasätter att jag använder illamående, läs spyor när någon mår dåligt.
Hur är det för dig? Om du mår dåligt psykiskt, vad gör du? Tröstäter, svälter, spyr eller något annat?
Berätta.
När jag insåg att jag var utsatt för otrohet spydde jag, och kastade ut karlskrället med samtliga klädesplagg han ägde.
Jag klarade inte av att äta något, och magrade snabbt.
Men som tur är så är jag en överlevare och hittade det norrländska jävlar anammat efter några veckor, och blev urförbannad på att jag tillät mig själv att sörja en sådan skitstövel.
Bör väl även tillägga att jag svimmade på en krog en kompis dragit med mig till i syfte att trösta. Det blev en tankeställare.
Detta händer varje gång jag råkar ut för saker som smärtar. Det är som att kroppen uttrycker det jag känner inuti.
Men jag har väninnor som reagerar precis tvärtom. De äter kopiösa mängder, och jobbar stenhårt på att få tillbaka idioten som skapat situationen. Varför tänker man sådana tankar?
Skrivpuffarna hittar du här: http://www.novellbloggen-razaha.blogspot.com/search/label/Skrivpuff
Nog om det.
Nu på kvällen har jag och Zabine diskat en jättedisk. En del vatten tog sig ned till golvet och blötte våra strumpor, men i det stora hela gick det så bra att jag nog kan introducera henne och Razzel till diskandets sköna konst. För vi har ingen diskmaskin ännu.
Sedan gjorde jag bakad potatis som mottogs med rynkade ögonbryn. Ha, ha...Lilleman tog det säkra före det osäkra och somnade. Så han slapp att överhuvudtaget testa det.
Nu ligger jag, Peter och Razmus med alla vovvar i soffan och tittar på PLUS där de pratar om det hatade röda kuvertet som dimper ned i lådan.
Mitt besked är ett skämt efter alla år hemma med barn och åren som arbetslös.
Peter sover, Razzel likaså, och jag tänker smyga iväg för att fortsätta mitt manusskrivande.
Tvångsstädar vid känslomässig kortslutning. Omgående, överallt, intensivt och koncentrerat. Tappar aptiten men svälter inte.
SvaraRadera