TEMA Tigga DEL 8 om Pelle

Pelle hade till slut hittat ett hotell, och kände att i det här landet skulle han trivas. Inga barnskrik och sura kärringar, bara värme och hm, mycket snygga tjejer som trippade omkring honom som flugor runt en sockerbit. 

En mörk skönhet kom fram till hans bord och presenterade sig på bruten engelska. ”Du vara från Italien, ja?” ”No, no I am from Sweden.” sade han på sin skolengelska. Kvinnan kråmade sig och utbrast med yviga gester. ”Aha, you from Switzerland ja?”

Pelle avslutade samtalet med ett leende och gick upp till sitt rum för att ringa Carolina. 

Han lade på luren flera gånger innan han till slut stannade kvar länge nog för att några signaler skulle gå fram. 

”Aronsson” hörde Pelle en manlig stämma säga. ”Hampuz? Hur är läget?” var det enda han för ögonblicket kunde komma på. 

”Pelle för i helvete, vad har du nu hittat på? Ge upp nu och kom hem. Du har en familj som älskar dig, ett schysst jobb, en snygg fru och en kåk. Det är mer än vissa någonsin får. Kan du inte nöja dig med det?” 

Pelle kände sig obekväm i telefonen och undrade hur han skulle avsluta samtalet. Genom sitt fönster kunde han se en massa kvinnor klädda i bikini som satt och pratade.”Hampuz jag älskar dig, men du förstår inte. Jag känner mig låst av alla måsten och hinner aldrig med mig själv. Allt snurrar på som i ett ekorrhjul och jag har tappat fotfästet.”  Trots att han inte ville det kom de förhatliga tårarna. ”Har du Carolin där? Förresten kanske du har lust att kika förbi någon gång?” 

Hans vän sade ingenting utan gav bara luren till den rödgråtna kvinnan. ”Pelle, vad gör du? Vart är du? Vad håller du på med? Faan, du skrämmer ju skiten ur mig med ditt beteende. Varför Pelle? Varför?” Hon började gråta igen och satt hulkande med luren i handen. 

I andra änden satt Pelle och grät, men var fast besluten att göra det han redan gjort. Det kostade mycket, men gav så mycket mer. Eller? Han stoppade alla vidare funderingar och försökte istället förklara för sin fru vad han kände. ”Älskade du, jag klarar inte av alla måsten längre. Jobbet är urtråkigt och kläderna jag bär där är ännu tråkigare. Livet med dig har blivit enformigt. Vi som hade så kul en gång i tiden pratar knappt med varandra idag. Jag bara finns, men lever inte. Idag kände jag på mycket länge att jag levde och att jag faktiskt var lycklig. Förlåt älskling, men jag pallar faktiskt inte längre. Jag kommer att sakna dig och barnen, men jag bryter alla band nu. Farväl! Ha ett bra liv! Pussa ungarna från mig och var inte alltför arg på mig. Jag hoppas att du någonstans i ditt inre inser att jag har rätt. Jag skickar pengar till er varje månad.”

Med ett klick var han borta, och Carolin satt med luren länge i sin hand innan hon beslutsamt reste sig upp och sade ”Hampuz, hjälper du mig att rensa Pelles garderob? Du kanske till och med hittar något snyggt som du kan ta?”

Med alerta steg gick hon uppför trappan och in i rummet som från och med nu bara var hennes. En konstig känsla av lättnad genomsyrade hennes tanke. Hon kände inte alls något behov av att tigga om att Pelle skulle komma tillbaka.