TEMA Glömma DEL 3 av novellen om Pelle

Det tog precis en kvart innan han anlände till puben nere på hamngatan som de så många gånger gästat. Dörrvakten nickade igenkännande och ropade till tjejen i kassan att han inte behövde betala inträde. 


Så snart Pelle kommit in i lokalerna upptäckte han Hampuz sittandes i baren längst ut. Han hade ljust lockigt hår och sneda ögon som var älskade av alla kvinnor. Ögonen gick i gulgrönt, och var nog en rätt udda färg egentligen. Idag hade även han jeans och skjorta. 

Eftersom han jobbade ute året runt som trädgårdsanläggare hade han en djupt mörkbrun solbränna som gjorde att han såg utländsk ut. Han hade många gånger fått frågan av nyfikna kvinnor som undrade vilket land han kom från. Skrattande hade han om och om igen fått berätta att han var ursvensk och född i Norrland.

Pelle och Hampuz var gamla barndomskamrater och delade allt.
De beställde in varsin öl och spanade sedan runt i lokalerna under tystnad. Barndomskamraterna hade många roliga minnen tillsammans och tyckte mycket om varandra. Deras respektive kvinnor hade fått vänja sig vid att komma i andra hand eftersom killarna dyrt och heligt en gång lovat varandra att alltid ställa upp för den andre.

Nu satt Pelle och grubblade på om han skulle säga något om sina tankar angående flykten från hemmet. Hampuz å sin sida undrade varför Pelle var så tystlåten och inte alls skrattade och skämtade som vanligt. Plötsligt harklade sig Pelle och sade ” Skratta inte nu, men tänker du aldrig på om man kunde ha ett annat liv? Jag menar utan barn, fru och villa.” 

Den andre tittade förvånat på sin barndomsvän och sade ”Du kan inte mena allvar? Ni har det ju guld…eller? Är det något jag missat?” 
Hampuz korsade armarna och lade dem på bardisken medan han vilade hakan i dem. ”Nå, är det något jag missat? Är du inte nöjd med livet som man och pappa? Herregud, ni har båda två välbetalda jobb, ni har ett fint hus, två toppenfina ungar och alla är friska. Kan man begära mer av livet?” 
Han strök undan håret som föll fram i pannan med sin hand medan han fortsatte prata ”Jag klagar INTE, Majsan är en guldfru och ungarna är friska. Kåken vi köpte förra året är visserligen inte i toppskick, men vad gör väl det. Lite får man väl fixa själv. Den kommer att öka massor i värde när allt är klart. Ert hus har väl redan ökat, eller?”

Pelle tittade besvärat på sin bäste vän och böjde nacken medan han sade ”Jag är uttråkad så in i helvete. Inget händer ju. Bara samma jävla grej varje dag. Jobb, träning, hem, lägga ungar efter middagen och slutligen tv. Sex har vi inte haft på evigheters evigheter, och faktiskt har jag ingen lust heller.” 
Han tog Hampuz i handen ”Helvete Hampuz, vi skulle ju resa och upptäcka världen, och istället hamnar vi i en liten stad med hus och barn. Så måste väl inte livet vara? Kan det vara så jävligt.? Huset har ökat massor i värde, men skulderna har också rusat upp i topp. Man lever i ekorrhjul som hotar att stanna om man inte orkar springa. Jag vet inte om jag orkar leva så för alltid. Livet skall ju vara kul.” 

Pelle ropade på bartendern för att få in två nya öl istället för de som druckits upp.   ”Äh, nu börjar vi bli för sentimentala. Glöm det jag sade”. 

Hampuz skärskådade noga sin kompis och tog sedan upp sitt glas och skålade.” Skål för vårt tråkiga liv” sade han med ett flin. Bilden han haft av vännens liv stämde tydligen inte alls insåg han, och tänkte på sitt eget innehållsrika liv. 

Med Majsan hade han inte haft en enda lugn stund, hon älskade att omge sig med vänner och springa på fester. Att resa tillhörde hennes absolut största intresse, och barnen hade som små illbattingar slitits med på resor hit och dit. 

Idag kunde de ju vara hemma själva eftersom de blivit två rangliga tv-spelsälskande tonåringar. 
Hampuz och Majsan hade hunnit med många varv runt jorden, och båda två älskade det lika mycket. Känslan av att komma till ett ställe där ingen varit förut lockade dem för mycket för att de skulle bli rädda för vad som kunde hända. 

De hade varit i Amazonas djungel flera gånger, och ibland hade de varit illa ute, men det var ju bara en extra krydda. Sexlivet hade blivit ännu bättre med åren efter att det lärt känna varandras önskningar och brister. Kort sagt var han nog egentligen väldigt nöjd med vad han hade och var han var. 
Han hade sett på Pelle att han var bekymrad redan när han klev in genom dörren. Den där lilla rynkan mellan ögonen på honom hade blivit ett stort veck, och han såg inte glad ut.

 ”skål tamejfaan” sade Pelle och skrattade ett lite konstlat skratt. ”Det är väl så här livet är. Inga överraskningar så långt ögat når”. De fortsatte beställa in öl på öl, och efter ett tag var båda två ordentligt på lyset. 

Framåt gryningen vinglade båda två ut från baren, båda i sina egna tankar. Efter en björnkram skildes de åt, och gick åt varsitt håll.