Tanken kanske också slagit dig någon gång.
Vad skulle hända om du försvann? Vem skulle bry sig? Kan man bara ”försvinna”?
Pelle Aronsson är en kille snart trettio fyllda, ser bra ut, har hyfsad ekonomi, och två små barn.
Naturligtvis finns det även en kvinna med i bilden. Hon heter Carolina är också snart trettio och en riktig krutkvinna som i början av deras förhållande hade haft väldigt svårt för att ta emot hjälp av honom, eller någon annan heller förresten.
Att leva med henne var inte lätt, det var väldigt mycket ”kan själv” och få saker rätt i ansiktet. Hon trodde på att vara rak och ärlig utan krumbukter hit och dit. Ibland kunde det bli lite för mycket. Om en hylla skulle upp hämtade hon spik och hammare för att sedan sätta upp den. Det kanske inte alltid blev så rakt, men uppsatt blev den. Den gamla motorcykeln som pajade för jämnan hade fått utstå många timmar under hennes hand. Det hon inte kunde lärde hon sig på vägen. Carolina var dessutom en vansinnigt vacker och snäll kvinna och att vakna vid hennes sida gjorde Pelle lycklig.
Ifrågasättandet av deras livssituation hade börjat med besöket på cirkusen, och spåtanten som de gick in till. Carolina hade skrattande stannat utanför det lilla tältet och frågat om de inte kunde lyssna på vad hon hade att säga.” Snälla, vi kan väl? Jag har aldrig blivit spådd förut.”
Spåkvinnan hade tagit Pelles hand i sin, tittat i den och följt den så kallade livslinjen med pekfingret, sedan vände hon sig mot Carolina och sade ” Tyvärr är ni inte menade för varandra ni två. Din man kommer att leva ett annat liv långt bort härifrån.”
Pelle och Carolina vände sig mot varandra och log,. Vad var det de sagt innan de gick in?
Mumbojumbo alltihop. Här fick de beviset. Efter att damen talat om att de bodde i hus, hade barn och att Carolina jobbade med papper och Pelle med försäljning tog hon emot deras hundralapp och de sade adjö.
Utanför tältet tog han hennes hand, och de gick så till nästa lotteristånd.
Det grämde honom lite grand att de kastat bort pengar på en så onödig sak, men det glömdes snart bort. De roade sig med karuseller och lotteridragning hela natten.
Framåt morgonsidan var det två trötta, men lyckliga människor som med fingrarna flätade i varandra strosade hem genom staden.
Gillar den lite gäckande tonen i första delen av texten. Jag anar att något obehagligt kommer att hända i nästa avsnitt.
SvaraRaderaJa, jag håller med Ethel. Man känner kärleken dem emellan men du får fram den där känslan bra av att det kommer hända något drastiskt och det ska bli intressant att se hur du gör den vändningen, vad som kommer få isär detta älskande par.
SvaraRaderaSpännande spännande nyfiken på fortsättningen, känner hur den kommer att byggas upp. En mkt bra början.
SvaraRaderaKram
Spännande.
SvaraRadera