Vårdikt

Plötsligt känns inte sommaren så avlägsen.

Snön så otröstligt djup

Kvittrande fåglar som förr gömde sig i buskarna

Sitter på grenar och öppnar sitt bröst

Skriker och galer

Delar med sig av sin kärlekstörst

Rävhonans mage är rund

Katterna börjar ränna runt knutarna fyllda av lust till min prinsessa som lugnt slickar på tassen, vårdar sin skimrande päls

Våren ligger tätt lutande mot vintern

Skuffar och buffar

Söker vägen in

Väcker slumrande videung, löv och limelysande granskott

Vinner plats och tid, naturens godkännande