Arbetslös-dramaqueen-migrän-barn

God morgon!

Vaknar med migrän som sakta försvinner under tiden som jag förser ungarna med frukost, och försöker medla mellan mina dramaqueens som än gråter än skrattar.

Till min stora förvåning lyckas vi med konststycket att åka iväg halv åtta som vanligt, men då är stämningen något upprörd i bilen eftersom Razmus inte får sitta fram.

När vi kliver ur på parkeringen sätter Lilleman igång. Han ska ha en leksak med sig, alltså SKA HA till varje pris, och jag är stenhård.

Till slut tar jag helt sonika saken ifrån honom och lyfter ut mitt lilla hjärtegryn som är arg, så arg.

Ilskan försvinner så fort vi stängt bildörren, och vi går i samlad tropp till skola och dagis.

Känslan att gå med dem är fortfarande sådär pirrande lycklig. Jag brukar nypa mig själv ibland för att fatta att jag har tre underbara något busiga ungar.

När jag lämnat av Lilleman, pussat på honom sisådär tio, femton gånger, och pratat lite strunt med personalen, tar jag mitt pick och pack och åker till Hallunda, till arbetsförmedlingen.

Det är nämligen så att jag måste rapportera en gång i månaden hur det går med mitt jobbsökande. 

Behöver jag tala om att kurvan går brant nedåt? Det finns inga jobb för mig. Eller utbildningar som är okej för arbetsförmedlingen.

Nu när jag blir utkastad/utförsäkrad från A-kassan tänker jag inte längre vara med där, och tänker istället försöka få ett halvtidjobb som ledsagare till gamla och sjuka eller nåt.

Igår blev inte en enda rad skriven i manuset och jag hade nästan ångest då jag lade mig med blixtrande huvudvärk. Förbaskade skalle som vägrar samarbeta. 

Peter tror att jag måste ha starkare glasögon så jag ska kolla upp det idag hos Specsavers. Men jag vill ju inte ha glasögon på heltid trots att jag nog har behovet.

Operation kan jag tänka mig, men det kostar pluring, massor av pluring.

Nu är det dags att puffa, sedan stänga ned internet och jobba på manuset.

Ha en underbar fredag

Kram