Han hörde barnen leka i rummet intill och lyssnade på vad de sa.
Frida lekte rollspel med systern och pratade om vad en familj var.
"Först...först träffar en pojke en flicka...och...och så sover dem tillsammans...sen...sen...får de barn..."
Hon tystnar.
"Nä vänta nu...så här är det. Pojken och flickan gifter sig, och efter det...får de barn...ett, eller två, men ibland tre. I alla fall två brukar de få. Sen sticker pojken och lämnar mamman som gråter, och barnen gråter, och mormor gråter, ja alla gråter.
"Mamma var mest arg", inflikar Emma snusförnuftigt. "Hon grät bara på nätterna."
"Tyst nu och lyssna på mig...i alla fall slutade alla gråta och en annan kille flyttar in, men barnen saknar sin pappa och..."
"Jag saknade honom bara ett tag. Magnus var jättesnäll och hade en hund som jag fick hålla i kopplet på."
"Tyst nu Emma, jag pratar."
"Men han var snäll, jättesnäll..."
"Åh, nu förstör du ju allting...", sa Frida gråtfärdig.
"Jag pratar väl när jag vill. Mamma säger..."
"Mamma säger att det är dags att äta", sa Carolina som kom in i rummet. "Har ni väckt pappa?"
"Nä det törs vi inte", säger barnen i korus.
Pelle hör hur det skramlar i köket av porslin, och att kylskåpet öppnas. En varm känsla spirar i bröstet och han vill dra täcket över huvudet och bara njuta av ljuden som hörs.
Då kommer Hampuz infarande i full fart och sliter bort täcket. "Godmorgon sömntuta, upp och hoppa. Du och jag ska testa windsurfing idag. Minns du att det var din dröm en gång?"
"Okej, men vi måste beställa tid först."
"Icke, jag har fixat det redan. Klockan tio kommer en kille som heter Juan ned till stranden."
Inte lätt verkar vara många känslor som sliter i honom.
SvaraRaderaGillar ungarnas samtal. Känns äkta.
SvaraRaderaBra dialog mellan flickorna.
SvaraRadera