Klockan var två när jag gav upp igår, och redan klockan sex väcks jag av Zentas godmorgon-skall.
Hon och de andra vill ut, nu på en gång.
Det är bara att masa sig upp och gå ut i den...underbart härliga morgonen. Fåglarna kvittrar, det doftar gamla löv och barr, blandat med hästskit och hav. Solen håller sig gömd än så länge, men det ser hoppfullt ut. En svan kommer flaxande över oss, och strax efter ett gäng kraxande kråkor som gör saltomortaler och andra konster i luften.
Jag tänker på Pettson och Findus, och ler för mig själv. Sven Nordqvist hade säkert tecknat av tokeriet.
Vi vänder hemåt och jag kör dressyr efter vägen, försöker tygla Zenta som gärna vill ösa iväg.
Zally möter oss i dörren med ett högt jamande, och smyger ut på tomten för att jaga möss. Den lilla vackringen är en sjuhejare på att ta råttor. Hon äter knappt någon kattmat längre.
Igår hade hon en uppvaktande randig herre här som trots idogt jamande inte fick komma närmare henne än en meter, om ens det.
I vardagsrummet sitter tre trötta barn och tittar på Scoobydoo. Zabine är så trött att hon halvsover medan de andra sitter upp med ögonen riktade mot rutan, vägrar lämna den ens för en sekund. Funderar på hur manusförfattaren byggt upp spänningen i filmen, och fastnar jag med. Scoobydoo är en av mina favoriter, men idag är jag mätt efter en film.
Zenta som blivit instängd ett tag för att torka sina fötter skäller högt för att få komma ut, och jag faller till föga trots risken att få soffan nedlerad av deras fötter. Alla årstider har sin charm-och negativitet. På vintern är det kallt, ibland blött, och nu till våren blir det lerigt och blött. Sommaren är nog bäst med torra marker och någon regnskur då och då.
Nu ska jag starta upp min Iphone, och försöka hitta appar för att videoblogga, göra min blogg till en app och starta upp en skrivarapp. En helt ny värld för lilla mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.