17 mars 2012

Påbyggnad-dödsångest-Iphoneköp

Inatt tittade vi på en sådan där indianfilm som får en att gråta floder. Den gick sent som attan, och var låååång. 
Efter den (vid två på natten) började nästa film som jag delvis missade eftersom mina ögon envisades med att falla ihop. 

I morse skrev jag lite på nätet, och satte sedan på mig jobbarkläderna och gick ut för att fortsätta påbyggnaden av vårt kära hus. Det var lite väl högt, och vi kunde bara gå på en smal bräda som i mitt tycke var extremt vinglig. Hm...det var nog min höjdrädsla som spökade.

På eftermiddagen samlade vi ihop samtliga småttingar och drog iväg till badet några mil bort. Det var urskönt även om jag egentligen föredragit att gömma min något mulliga, albylvita kropp i en stor t-shirt.
Jag satt mest med Lilleman i lekbassängen och frös trots tjugoniogradigt vatten. En gång i tiden , läs tjugo år tillbaka, simmade jag morgon och kväll för att bränna av alla överskottsenergi jag samlade på mig.

När vi går till en bassäng för de lite större barnen stannar Peter och Lilleman i lilla bassängen, men kommer strax efter. Zabine testar att simma, och Raz likaså. De flyter, men är lite osäkra ännu.
Hela gänget står och pratar om att det är dags att gå hem, och plötsligt händer det något både underligt och kusligt.
Jag ser att Hampuz kört ned ansiktet i vattnet, och undrar vad han håller på med...tills jag inser att min älskade unge flyter runt i bassängen utan att ha kontakt med botten.
Han har helt enkelt på något konstigt vis fallit framstupa (vattnet nådde till magen på honom när han stod upp) och kunde inte ta sig upp igen själv.

Jag slet upp honom och kollade att han var okej, men darrade i kroppen av rädsla för vad som kunde ha hänt. Hampuz ville naturligtvis inte bada mer, och vi gick upp.
Jag såg bilden framför mig av den lilla rumpan och huvudet som flöt hela tiden, och tackade min lyckliga stjärna att jag reagerat så snabbt. 

När vi är på väg hem passerar vi en Teliabutik som jag drar med Peter till, och går en stund senare ut därifrån med en Iphone i handen.
Jag har ju grubblat mig gråhårig på hur jag ska göra, och vilken sort jag ska köpa.

Efter att vi ätit på Mac Donalds åkte vi hemåt, men jag hade svårt att släppa bilden av Lilleman i bassängen, och kramade honom gång på gång medan jag frågade hur han mådde. 
Hampuz var tagen av händelsen, och somnade nästan direkt vi kom hem.
De andra tittade på Gladiatorerna, och Zabine somnade i soffan.

Jag tog ut hundarna och satte min nya telefon på laddning, sedan kollade jag facebook och mejl innan jag lade ihop och skrev på manuset.

1 kommentar:

  1. Vilken tur att allt gick bra med Lilleman!
    Han hade änglavakt - och det var verkligen tur att du reagerade så fort.
    Mitt hjärta höll nästan på att stanna av skräck när jag läste...
    Kram till er!!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

#ÖstergårnMyskje Första skoldagen med utmattningssyndrom igen

Första skoldagen idag. Slängde ut hästar och hundar tidigt och la in 11-maten i timerhagen som nästan snöat igen. Peter skjutsade oss och Ha...