TEMA Åldras

Rutiga gardiner rör sig sakta i vinddraget från det öppna fönstret, en kaffekopp skymtas, en påbörjad stickning.

Ett par nyfikna ögon blickar ut över gården, letar efter spår

Efter livet som nyss börjat, sonen som just fötts, mannen som aldrig kom hem igen.

Ådrorna på händerna är spröda och ser ut som långa blåa vägar, farbara men inte mer.

De räcker inte till att mäta längden på sonen mer, och det var länge sedan de sågs.

Håret sprött och tunt, silvergråa stänk har svämmat över det mörkbruna, tagit plats.

Utifrån ser de andra en mörk dörr med ett namn

Inifrån ser människan en tomhet och längtar efter ljud.

Sprödhet i ljuv harmoni med en knarrig röst

Jämför sitt liv med andra, kan inte klaga men vill ha mer

Alla länder som prickats av på kartan, numera förändrade, har delats och satts ihop i samma motto.

Längtans stränder synes alldeles för långt bort, kraven blir allt mindre.

Ensam med en kopp kaffe, och en stickning ser hon livet passera som i en film. Låter kroppen vila i väntan på ro.