Det gick super.
När klockan var halv tre for jag till skolan och hämtade ungarna.
Razmus satt under ett bord och grät när jag hämtade honom, och efter lite lock och pock kom det fram att det berodde på en småsak.
När vi skulle gå hittade vi inte hans jacka och konstaterade att den var borta.
Zabine å andra sidan hade försnillat huvan till overallen, men skuttade glatt i sina stövlar och sprang ut på gården utan mössa och jacka.
Lillemans ögon gnistrade av glädje och stolthet då han berättade att han, Samuel och Vidar var kompisar.
Samuel är en extremt blyg kille med mörkbruna ögon, och Vidar är en kille som började dagis idag.
"Men jag har tappat bort vantarna", säger Hampuz och trär på sig stövlarna. "De är bara borta."
Suckande inser jag att dagen blivit en klädborttappardag, en sådan där tråkig dag när pengarna flyger iväg utan att man kan göra något åt det.
Förhoppningsvis hittar jag igen kläderna, men vis av andra gånger tror jag föga på det.
Efter att ha diskat, matat barn, och tvättat några maskiner är det nu dags för skriverier.
Ha det gott
Kramar
Jag måste ha världens bästa "fröknar" på mina barns dagis och skolor!
SvaraRaderaDet är få borttappade klädesplagg som inte kommit tillrätta - och det trots en extremt "sullig" Bam-Bam!