"Världen blöder pappa, blöder."
"Och vad ska jag göra åt det? Det nya tränger bort allt gammalt."
"Men pappa..."
"Min son, när jag var liten då..."
"Bla, bla, bla, ord, ord, ord. Kan du aldrig ge mig något att ta på. En sanning jag åtminstone kan se."
"Min son, det är så här...jag är bara en människa bland alla andra, en liten myra i ett helt samhälle. Det jag gör kan inte styra upp andras beteende."
"Du kan börja med att skriva på det här papperet där du förbinder dig att leva mer ekologiskt."
"Okej, men bara inom rimliga gränser...jag vägrar åka tre mil extra för att köpa ekologisk frukt till exempel."
"Sådan frukt hittar du i alla butiker numera, till och med i vår pyttebutik nere på hörnet."
"Ja, ja...låt gå då. Du har inte några baktankar med det här hoppas jag?"
"Enda baktanken är att hjälpa vår värld att inte förblöda. Det verkar kanske underligt för dig, men om alla vi på jorden tänker en gång extra måste jorden få läkning."
"Jag är stolt över dig min son. Som nioåring tänkte inte jag alls på det runt mig. I min värld fanns bara kompisar och mina leksaker."
Svårt att se sin egen del i det hela.
SvaraRadera