Min skrivkväll gick käpprätt åt skogen, och istället ägnade jag den åt fakturor och annat oroligt.
Plötsligt var klockan alldeles för mycket, och med sorg i sinnet packade jag ihop datorn och lade mig med en kurrande Zally nära ansiktet.
Då fick jag en ide´angående manuset och studsade upp så fort att katten blev rädd och rusade iväg.
En mycket viktig grej hade dykt upp i huvudet, och för att inte glömma skrev jag ned skeendet på ett anteckningsblock.
Sedan...kunde jag sova.
Det är underligt att hjärnan inte kan slappna av ens två sekunder från manuset, och nu är jag ju ändå på slutfasen innan redigering.
I morse var det segt som gammal tuggummi här i huset. Peter försov sig en timme, det tog trettio minuter att få upp tre urtrötta barn som sedan inte ville klä på sig, och absolut inte äta frukost.
Tur som var så var inte jag fullt så trött, och efter en kort promenad i skogen med hundarna dukade jag, tog fram barnens kläder och tvingade upp den ena efter den andra.
Och jo då...vi satt i en igloobil klockan 7.30. Frusna in i själen med en darrande valp till sällskap.
Jag tränar Zenta på att åka bil just nu, och ibland går det superbra, ibland ligger hon som ett asplöv tätt intill sätet.
Hampuz kompisar tog emot honom med öppna armar, och jag fick tillbaka ett vältummat, kaffedränkt exemplar av min bok TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL
Tanken är nu att använda den och mina andra dagboksanteckningar för att göra en roman om det som hände. Peters svek och alla andra detaljer som aldrig skrevs ned förra gången är just sådant folk vill läsa om sägs det. Jag har fått hans tillåtelse att dra honom i tjäran och rulla honom i hönsfjädrar. Det som gjordes då är (nästan) förlåtet och glömt, men inte gömt.
Nu kära vän skall jag packa ihop internet och sätta mig med manuset Hat och en gnutta kärlek igen.
ha det gott
Kramar
lycka till med manuset och sånt morgonar och försovningar jo sånt som helst vill vara utan.
SvaraRadera