"Skriva, skriva, skriva", suckar jag då barnen för hundrasjuttioelfte gången åker ihop om en bagatell som snabbt blivit förvandlat till något stort och nästan oöverkomligt.
"Skriva, skriva, skriva", snyftar jag av glädje då huset slocknar och mörkret bäddar in mig i spökerier och fantasier.
Dag efter dag samma visa, alla skrivtimmar jag vill ha invaderas av jobbsökande, telefonsignaler, disk som hotar att falla av diskbänken och golv som blir skitigare för varje timme som går.
Jag har lust att sätta mig ner på golvet och skrika med falsettröst att jag vill vara ifred, och kämpar mot John Blund då han med bitter min trycker ned mig i sängen vid två, ibland tre.
Är det så att vara författare? Invaderar karaktärerna drömmarna, privatlivet och allt du gör? Är det så för alla, eller är det bara jag som inte ens kan åka med barnen till skolan utan att en scen till manuset uppenbarar sig?
Hittills har jag skrivit enstaka ord och scener på kvitton, telefonkatalogen som ligger i bilen, pratat in på mobilen och envist mumlat samma fras tills jag hittat något att skriva ned det på.
Underbar känsla som jag hoppas kunna ge vidare till mina barn. Zabine 7 år skriver och ritar redan små berättelser, medan Raz 9 år mest ritar serier i små rutor.
Idag har jag plockat bort barnens vinterkläder, och lagt in sommarkläderna som de dessförinnan provat att de kan ha. Dessutom blev vi tvungna att byta garderob mellan två av barnen eftersom Zabine växt ur sin. Nu ska jag snart ta tag i våra garderober och försöka rensa bort sådant som vi inte använder.
Ironiskt nog har vädret blivit mycket kallare än igår, och vita flingor har singlat ned och fyllt backen.
Nåja, det smälter väl snart bort.
Jag vägrar ta fram vantarna igen. Vägrar!
Nu ska jag fixa käk till familjen, sedan återvända till mitt lilla krypin och fortsätta redigering och skrivande.
ha en härlig kväll
Kram
Här är ungarna ute i sina overaller och jag vägrar frysa, så alla ytterkläder får hänga framme ännu ett par veckor!
SvaraRaderaDet måste vara vår på riktigt innan jag städar bort vintern!
Åh du är precis som jag!
SvaraRaderaDet känns som om hela mitt liv handlar om
mina karaktärer och skrivande just nu.
Det är inte mycket jag kan göra utan att
det växer fram tankar och idéer och jag tänker ofta saker som:
"Åh där är X favoritblomma..."
eller
"Hur skulle X göra i den här situationen?"
Så visst invaderar mina drömmar på min verklighet...
fast ibland känns det som tvärtom... ;-)
Nej nu ska jag sluta svamla om mig själv här... ooops
Ja du Mångmamma, jag har alltid bråttom med allt, vill vidare mot nya mål.
SvaraRaderaDakota, visst är det härligt.
Ja, verkligen härligt! jag älskar mina karaktärer och deras världar! :)
RaderaSkulle aldrig i livet vilja vara utan alla mina fantasifulla tankar och drömmar.