Long time, noo see
Jag är sjuk igen...luftrörskatarr som kittlar i halsen och gör så att jag låter som om jag käkat flera paket med krita.
Antagligen kommer bacillen från dagis, och älskar mig mest av alla eftersom den återkommer gång på gång.
Det gör ont, och irriterar mig vansinnigt eftersom jag just nu redigerar mitt manus Hat och en gnutta kärlek genom att spela in mig själv läsande texten. Grrr...
Nåväl, inget ont som inte har något gott med sig.
Eftersom jag inte kunnat redigera manuset har jag hjälpt Peter på taken och fått en klädsam solbränna plus lite extra pluring till mitt nystartade företag.
Min lillasyster med barn kom hit i fredags natt och vi gjorde stan osäker i lördags genom att gå på Naturhistoriska musee´t, Skansen och Gröna lund.
Det var jobbigt må du tro. Jag hostade mig igenom dagen, och försökte febrilt att hålla ihop min lilla skara av barn. Äldsta ungen envisades med att dra iväg på egna utflykter som jag stoppade genom att med bultande hjärta springa ikapp honom, och ha ett allvarligt snack med...en sisådär fem tio gånger.
På naturhistoriska hittade vi en utställning som var högintressant för oss vuxna , men mindre rolig för barnen. Efter en halvtimmes rundsmygande bland dinosaurier, neanderthalare, kvastfeningar och en massa djur som finns numera fick barnen nog, och hade inte alls lust att vänta tills filmen på Cosmonova började.
Vi åkte iväg via tunnelbana till Östermalm , och gick till Djurgården därifrån. Barnen klagade på allt möjligt och tyckte att alla bilar körde alldeles för fort.
En sak är säker...jag längtar inte tillbaka till stan. Inte ett enda dugg.
Vi gick in på Skansen och rätt in i akvariet där vi såg krokodiler, apor och annat.
En av dem satt och studerade människorna utanför stängslet, och jag fotograferade fnissande damen i smyg, medan jag som alltid tyckte synd om aporna.
Vilket skitliv de lever. Jodå, jag vet att de ofta är födda i fångenskap, men...vad har vi för rätt att fängsla oskyldiga själar? Bara för att tillfredsställa våra lustar och nyfikenhet.
Inne på akvariet såg vi ormar, möss, jordekorrar och krokodiler blandat med spindlar, fiskar och andra djur.
Harald spanar in små miniapor
Razmus och lillbrorsan Hampuz skyndar på in i djungeln med mig tätt efter. Ljudet där inne får mig att minnas tiden i Thailand, och jag kan nästan känna doften av djungeln starkt doftande blommor. Suckande saknar jag möjligheten att kunna äta från små gatukök på hjul, och vänliga själar som hjälper till utan att kräva något i gengäld.
Hampuz studerar fiskarna
Samtliga kusiner ställde sig på en konstgjord krokodil, och jag passade på att fotografera. Det är inte lätt att få fem ungar att stå stilla så länge som det krävs för att låta kameran fånga dem.
Puh och bläh. Jag kan inte hjälpa det, men att vistas på ställen där det är närmast panikartat mycket människor får mig att koppla på uttråkadknappen.
Jag och syrran åkte inte en enda karusell, och tillbringade mesta tiden med att vänta på barn som stod i milslånga köer för att sedan åka några varv i apparater som liknade jag vet inte vad.
Några av dessa monster skrämde mig bara vid anblicken.
Eller vad säger du om att kliva i den här?
Zabine stod nedanför och tittade upp med skrämd blick, medan jag stod bredvid och undrade varför de som satt i stolarna utsatte sig för något dylikt.
Lilleman åkte några karuseller, men grät nästan då han kom tillbaka. Han tyckte inte om de där snurrande sakerna, och höll sig till små färgglada bilar som åkte runt sakta, sakta.
När vi varit ute på galej i 11 timmar (jo då du läste rätt) var vi rätt möra i fötter och huvud, och ville hem.
Om jag haft möjlighet skulle jag beställt en helikopter som hämtat oss på stället, men livet är inte så snällt, så...det var bara att knalla till t-centralen, ta pendeln till Tumba och bilen hem.
Vi fick pausa och låta barnen vila några gånger.
MEN...nu slutar det inte där. Systeryster hade lämnat sin bil i Tumba och vi skulle ta hem den.
Peter kom i sin bil och mötte mig och barnen som sov i baksätet, sedan åkte vi den slingrande vägen hem . jag i vår bil, Peter i syrrans. Ett rådjur hoppade upp på vägen, men försvann lika snabbt, och en rovfågel ryttlade ovanför täkten för att spana om det fanns några goda råttor eller dylikt.
När vi hämtade Peters bil började det mörkna, och jag sniglade mig hemåt med Peter i bilen bakom.
Väl hemma såg jag att det var eurovisionfestival, och tänkte kika, men somnade på studs. Dödstrött med ömmande fötter.
Idag ringde jag på morgonen och grattade min syster som fyller hela fyrtiotvå år idag. Hon och barnen bodde på hotell inatt. Det var hennes present till sig själv.
Peter och jag for ut till Rosenhill för att avsluta takjobbet.
Efter att det var klart åkte vi till Tumba för att möta systeryster och barnen som skulle hämta sin bil och åka tillbaka till Hälsingland.
Kramkalas, sedan morsning.
Jag, Peter och ungarna åkte till en restaurang och åt mat, sedan vidare till en arbetskollega till Peter och pratade om några olika takprojekt som vi jobbar på.
När det var klart fortsatte vi hemåt för att stanna på ett cafe och äta glass.
Men det där lugnet jag längtat efter stördes av vår äldsta grabb som spelade clown, retade brorsan och var högljudd. Efter flera tillsägelser fick jag helt enkelt nog, kastade upp ungen över axeln och gick ut därifrån. De som satt där log lättat och fortsatte sitt fikande.
Väl hemma hade jag en stor batalj med sonen, sedan gick jag ut med Peter och satte panel på huset några timmar.
Lillstinta gick iväg till sin kompis, och Hampuz hjälpte till så gott det gick.
Äldsta barnet fick utegångsförbud och tillsagd att sätta sig på rummet och funderar över det han gjort, men fick komma ut en stund senare för att en kort stund vara med när jag spelade badminton med Lilleman.
Har du sett en knappt en meter lång sötnos serva med en badmintonracket med framgång. Ha, ha...nä det har inte jag heller, men han var envis som attan och lyckades få över bollen till andra sidan nätet.
Det var dags att söva tre skruttar, och ta tag i bloggeriet och tankarna på namn på nya företaget.
Skrivpuffen har vilat några dagar, men finns hela tiden i bakhuvudet.
Internet strular fortfarande.
Men vad gör väl det när solen skiner så snällt?
Ha en härlig dag
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.