Med några få ord satte du dig över alla oss andra
Stefan, vår granne höjde rösten, men hyssjades. Samuel, en av alla de själar som tagits om hand av gamla Eva en trappa ner, försökte gång på gång att få ordet, men lämnade dig oberörd.
Du framhävde dig själv i stora ordalag, berättade om din framtid som ägare av huset, och hur du skulle göra förändringar.
Till slut orkade jag inte höra dig prata längre och lade handen över din mun.
Du tittade på mig med stora, anklagande ögon, och slog mig hårt över ena kinden. "Jag äger allt", sa du och sköt mig åt sidan, bröstade upp dig, och dunkade med handflatan i bordet.
Du fick som du ville
Vi satt tysta som möss och lyssnade på dig, hur du framhävde alla dina talanger i ämnet och talade om för oss andra att du inte behövde vår hjälp.
När du lämnade rummet drog vi alla en lättnadens suck, och slöt oss i en ring, viskande och livligt planerande. Vi var rädda för dig, och många såg upp till dig, eller var det din förmögenhet? Faktumet att du köpt vårt älskade hus, och bestämde vem som skulle få bo kvar?
Mina läppar värkte fortfarande av slaget, och ingen av de som närvarat frågade hur jag mådde. Istället pratade de förbi mig som om jag inte fanns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.