"Du kan inte göra så Pelle. Det är inte okej", sa Sandra uppbragd och slog ut med armarna i en hopplös gest. "Pia är faktiskt tonåring, och känslig", fortsatte hon och lade händerna på höfterna i ett försök att se bestämd ut.
"Hon får skylla sig själv. Pia och jag skojar alltid med varandra", sa Pelle, och rullade ihop affischen han visat sin fru. "Om några år har hon glömt det här, jag lovar."
"Nä vet du vad, det här är en nidbild av din söta dotter. Som till råga på allt fyller år. Jag vill inte vara med om det här."
Sandra slet till sig den hoprullade bilden och tryckte den mot backen så att den vek sig i två lika stora bitar, sedan slet hon sönder affischen i små bitar. "Leta upp en av de där söta bilderna då hon badade i tunnan istället. varför måste du nödvändigtvis förlöjliga henne?"
Pelle tittade på det som var kvar av bilden, och drog med fingret över dotterns mun. Sandra kanske hade rätt? Den här gången hade han kanske gått för långt?
Med pennan fäst bakom örat, och tungan i mungipan tog han sig an uppgiften hon gett honom, och var snart fast i redigeringsdjungeln på photoshop.
Ibland måste man tänka efter innan man drar iväg och gör något man får ångra. Det visar din text.
SvaraRaderaBra att Pelle fick ändra sig.
SvaraRaderaPia, som numera är en grå fågel och inte en vit bil.