Två och två stod vi med raka ryggar, tysta, väntande på vad mannen framför oss skulle ta sig till.
På marken låg två andra av oss, skjutna på nära håll i huvudet.
Jag hade lovat min far att ställa upp för de mina i kriget, men ju längre jag deltog i farsen som leddes av en clown till ledare, ju mer längtade jag efter att gå hem.
I skolan hade jag lärt mig att man ställer upp för varandra, inte ljuger och svär.
Första dagen på lägret lärde jag mig det, och mer därtill.
Bra, gillar tonen i berättelsen.
SvaraRaderaJag kommer att tänka på massakern i Norge förra året.
SvaraRadera