Samhället såg mig som en paria
Något att putta över ättestupan
Jag var förbrukad
Gammal
Vilsen
I min förvirring såg jag inte sanningen
Att svart och vitt blir grått
Hur gult som blandas med blått förvandlas till grönt
Allt i mitt liv var becksvart, och trots att jag höll handen tätt intill ögonen såg jag inte skuggan av hud
Mitt rum var tomt, kallt och naket
Sängen för stor
Hjärtat gjorde volter då jag skymtade den tröstande Döden
Och jublade då han gick iväg i oförättat ärende
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.