Tjafs

Regn, regn massor av regn

Det enda positiva är att jag får massor skrivet på nya manuset.

Orden ramlar in i skallen, formas och skrivs ned.

Hundarna sätter ut nosen i regnet, sedan backar de in igen. Håller sig hela dagarna. Ligger på soffan, utsträckta med tassarna sida vid sida. Blundar och njuter av att bara vara.

Katten kommer in, går ut, krafsar på rutan och vill in efter några minuter, för att sedan gå ut igen.

Till och med myrorna håller sig undan. De där infernaliska krypen som invaderat vår veranda, och befinner sig på varenda stig i skogen. Att stå still är förenat med extremt stor risk att få stöveln fylld av svidande myrkiss.

Peter och jag tvättar, skurar efter valparnas framfart på golvet, och försöker roa tre barn som är urless på vädret, och ger varandra tjuvnyp så fort de har möjlighet.

När halva dagen passerat åker vi iväg till ett äldre par som bor i Vårsta och vill ha min hjälp med trädgården. Och nog behövs det. Syrenhäcken är på väg upp i skyn, och gräsmattan innehåller massor av vajande grässtrån med öar av vilda blommor som spridit sig. Buskarna är stora, och har vidgat sin radie efter åratal av fritt växande.

Det är vackert med sådana där vildvuxna trädgårdar, men samtidigt sorgligt. De som bor där får på det sättet en stämpel att de är för gamla, och borde ha flyttat till ett mindre ställe, helst ett hem.

Mannen var 86 år, och tanten inte mycket yngre. 

Nästnästa vecka tänker jag ta mig an uppgiften att styra upp och rätta till det glömda.

Vi fortsätter till badhuset där Peter och de två äldsta badar medan jag och Lilleman fikar. Vi hinner både med glass och en röra som kallas Slush innan de är klara.

Razmus ska gå simskola för andra gången, och har gjort ett simtest. Zabine ska gå nybörjarkurs...hm...i alla fall var det så jag tänkt.

Men ibland blir det inte som man vill, och så blev det idag. Zabines anmälan har missats, och kursen är full. Med stor irritation betalar jag Raz kurs och går därifrån.

Vi far vidare till Bauhaus för att återlämna en grästrimmer jag köpte för några dagar sedan, men hittar naturligtvis något annat. En rejäl sele till vår grästrimmer. Rejäl förresten...det är bättre att benämna den som bättre än den gamla. Rejäl är den inte. Min förhoppning är att den ska göra mitt arbete lite lättare.

Tjafset mellan barnen pågår oavbrutet under dagen. Hampuz puffar till Raz som kör in en armbåge i hans arm. Det gråts och skriks om vartannat, och till slut...lackar Peter ur, stannar, ställer ut Raz på en cykelväg, och åker därifrån.

Naturligtvis vänder vi och åker tillbaka, även om både jag och Peter ledsnat rejält på pojkarnas kivande. Raz gråter, och säger förlåt, sedan kliver han in i bilen med droppande näsa.

Hampuz fortsätter tjafsa ända tills vi kommer hem.

Barnen får omedelbart gå till sängs.

Jag läser några kapitel ur Vargbröder, sedan går jag till mitt rum och skriver på manuset.

Godnatt