De här raderna är ur mitt pågående manus, en självbiografi
Den tjugonde mars sitter jag på toaletten och gråter hjärtskärande. Med skakande ben och fladdrande hjärta tittar jag på den lilla vita plastbiten med två rutor, och ser ett plus. Hjälp, tänker jag. Vad har jag gjort? Vad har vi gjort? Hur ska jag som är en sådan vildunge kunna ta hand om ett barn? Jag som inte ens klarar av att planera en vecka framåt?
Jag ringer upp min väninna och namne för att dissekera ämnet.
”Herregud, jag vet inte vad jag ska göra. Hjälp mig. Peter kommer säkert att dra.”
”Inte…”, säger hon lugnt. ”Ta några djupa andetag och ring honom sedan.”
”Nä, jag törs inte. Det är bättre att jag väntar tills ikväll. Du…tack för peppning. Nu ska jag till gymet och köra ett stenhårt pass.”
Hon skrattar. ”Lycka till gumman. Det går säkert bra.”
Bra.
SvaraRadera