Rasmus gömde sig bakom grinden när han hörde klapprandet från hovar, och vågade inte titta fram. De hade säkert kommit för att hämta honom, men de åkte förgäves...för om bara några minuter skulle hans biljett till de andra dyka upp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.