Sebastian gick den väl upptrampade stigen ned mot båthuset, och såg att grannens vallmon redan började vissna
Kunde inte mamma komma snart? Så att han slapp de tidiga morgnarna i sällskap med mormors gulbleka löständer i ett genomskinligt glas, och den stinkande pottan under sängen.
Han ville ha tillbaka sitt rum. Med svarta gardiner och ett golv fullt av bilar.
Det var inte det att han inte älskade mormor...åh nej, men han längtade efter det normala.
En frukost bestående av köpta flingor och mjölk med tv:n på högsta volym.
Han längtade efter mammas nikotindoftande famn, och pappas bullrande skratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.