Knarrande dörrar skrämmer inte mig, tänkte jag och tog ett steg till in i ladan. "Hallå, är det någon där?" ropade jag med darr på rösten. "Emma? Niklas? Det här är inte roligt längre."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.