Misshandel eller bara mobbing?

Så var det dags igen...

Idag när jag hämtade Lilleman såg han ut så här:

Eftersom han bar ett par svarta solglasögon såg jag inte skadan förrän jag kommit hem.
När jag frågar honom vad som hänt säger han så här:
"Det var Robin som slog mig med den stora spaden fast jag inte gjort någonting."
Tårarna glittrade i ögonvrån, och jag blev så vansinnigt arg på den lilla killen jag redan pratat allvar med en gång. Då hotade jag med att prata med hans föräldrar, och så får det bli.
Hampuz kröp upp i mitt knä och jag bad honom berätta vad som hänt, OCH spelade in det på min iphone för att imorgon spela upp det för fröknarna.
Lilleman berättar nämligen inget om slagen för sina lärare, och gråter inte inför de andra barnen.
När vi fortsätter prata kommer det fram att Hampuz bästa vän som är ännu försiktigare också blir slagen av samma kille.

Nu är det krig med stort artilleri. Jag har lessnat.
Det är bestämt att Hampuz aldrig ska vara ensam ute med de andra barnen, och att han ska följa med fröken in om hon gör ärenden in på avdelningen. Detta för att eliminera risken för slag.

I morgon ska jag ta itu med barnet, fröknarna och framför allt föräldrarna.
Händer inget ändå...går jag högre.
Det här är inte okej.