Ann Ljungbergs Skrivarmingel-femtio nyanser av honom-startaegetbidrag

Igår flängde jag fram och tillbaka i hundranittio hela dagen.

Strax före sju lämnade jag Peter hemma med barnen, och åkte till Tumba där jag bytte färdmedel till pendeltåg.

En halvtimme senare satt jag på ett cafe i Sundbyberg och skrev ett blogginlägg, men skyndade mig på för att hinna läsa några sidor i Femtio nyanser av honom innan jag skulle besöka ETU för att gå igenom en utvärdering av mina företag.

Jag har ju Starta-eget-bidrag och har arbetsförmedlingen i hasorna.

En timme senare hade jag berättat om mina framgångar som trädgårdshjälp, författare, apputvecklare och plåtslagarlärling, men också delat med mig av tips hur man fixar hemsidor, och hur man marknadsför sina böcker.

Som en extra bonus fick mannen höra en kort resume av mitt manus Hat och en gnutta kärlek, och ville köpa den då den kommit ut.

Han okejade fortsatt starta-eget-bidrag och berättade att han var djupt imponerad av mitt driv. 

Det kändes härligt att få kredit för allt slit, och jag var högt uppe på humörskalan då jag lämnade huset.

Skallen värkte, likaså nacken som tydligen blivit kall då jag jobbade på taket häromdagen. Det är ju kyligt där uppe nu. Dags att trä på mössa, halskrage och vantar.

På vägen hem fortsatte jag rodnande att läsa Femtio nyanser av honom medan jag märkte hur min närmaste granne kikade in i boken och läste med mig hur Ana får besöka Christian Greys alldeles speciella rum, och ha sex flera gånger i ett annat.

Under tiden jag läser inser jag att jag faktiskt agerat som Mr Grey en gång i tiden. Inte som Ana.

Jag var oskuld tills jag blev nitton, och hade ryktet bland grabbarna i hemstaden Söderhamn att jag var så förbannat svår att få i säng. 

Men jag var nyfiken som attan. På hur det kändes, och attraherades av killarna, men gick inte hela vägen. Min väninna kallade mig Teaser.

Orsaken till att jag väntat var helt enkelt att jag inte mött honom med stort H.

Det här gör att jag identifierar mig delvis med Ana som är oskuld, men också som Christian Grey som är nyfiken på det mesta OCH gör det.

Innan resan var över hade jag hunnit till sidan 160 och ville knappt lägga ifrån mig den.

Väl hemma i Grödinge igen tog jag en tablett mot huvudvärken och svor högt, Jag skulle ju skriva på manuset hade jag bestämt.

Hundarna rastades, och jag...irrade mest runt. Testade kläder tills Skrivarminglet, och plötsligt var klockan mer än dags att åka till Tumba.

Läste vidare på tåget, och hann till sidan 169 innan jag märkte att vi var vid Södra station.

Klockan fem var det tänkt att jag skulle träffa mina skrivarkompisar på ett fik nära lokalen Ann bokat till Skrivarminglet.

Jag, och mina vänner diskuterade skrivprojekt, skrivarstugor, författarförbundet och mycket, mycket annat.

Pebbles som skulle bli intervjuad lite senare berättade om psykoser, och Sandra berättade om åldringsvård och demens.

Min älskade farmor blev dement knappa sjuttio fyllda, och jag såg henne klart och tydligt framför mig. Både då hon var frisk och sjuk.

Det blev dags för Skrivarmingel, och vi lämnade Cafe Fåtöljen som var ett ursött och trevligt fik som hade de häftigaste mackor jag sett.

Lokalen ROST på Wollmar yxkullsgatan började redan fyllas, och vi kurade in oss längst bak i en soffa som nästan svalde oss.

Jag träffade Elisabeth och Ragnhild från webbkursen  Digitala affärsmodeller. En  kurs alla borde gå, i alla fall om man har tankar på starta eget företag via webben.

Jag minns inte namnen på alla jag träffade, men tycker det är lika roligt varje gång att ses. Genom träffarna får man ett ansikte och en röst på dem man annars bara möter via facebook.

Som vanligt på Anns träffar fick vi möta olika författare som antingen lyckats eller var på god väg att lyckas med sin bokutgivning.

Vår kära Pebbles skötte sig galant, och jag hoppas det ger merförsäljning.

Hennes bok är nämligen ett fantastiskt dokument på överlevnad. En karta som anhöriga kan ta till sig utan krusiduller. Själv grät jag då jag var med och hjälpte henne med den. Så fantastisk är hennes berättelse.

Författare efter författare berättade sina historier, en del mer gripande än andra.

Kvällen gick helt enkelt, och jag gick strax innan det slutade eftersom min pendel skulle bli senare och senare.

På vägen hem mötte jag tre rådjur på olika ställen, en räv och två förvirrade möss som sprang hit och dit, antagligen bländade av helljuset.

Det var svart ute när jag klev ur bilen. Så svart att jag inte såg handen framför mig. Stjärnklart var det också.

Som vanligt sitter vi uppe länge. 

Min skalle värkte så pass att jag till slut lade mig under kudden med huvudet, och somnade så.