Bokmässan i bilder

Jag och Peter åkte till bokmässan tidigt på fredag morgon.

Det regnade från det vi hoppade in i bilen I Grödinge-Näs, tills vi klev ur den flera timmar, och många, många mil senare i Göteborg. 

Utsikten på vägen dit är formidabel, och både jag och Peter hänförs av vattnet vi passerar. Tänk att vatten är så speciellt...i alla fall är det så för mig. Det där skiftande blåa är magiskt, och drar mig till sig. Så jag har full förståelse för sådana som hoppar i det, oberoende av årstid.

Det slår lock för öronen när vi åker ned i dalarna, och sedan upp igen.

Jag kommer precis i tid för att bli intervjuad av Petra Jankov Picha, och det här var vad som mötte oss.

Snyggt va?

Det är en märklig känsla att se sitt porträtt på väggen sådär:

Du ser mig va? Längst upp med boken tätt intill ansiktet?

Det är Razmus som tagit bilden.

Petra var proffsig och frågade mig om mitt skrivande av noveller. Peter spelade in intervjun, men...ja ni som var där vet att sorlet är bedövande...vilket gör att inspelningar dränks i det. Som tur var fotograferade han mig dag 2.

Första dagen blev tuff. En begynnande migrän dök upp strax efter att vi anlänt, och eskalerade för att efter stängning trycka ned mig i sängen trots den tidiga timmen.

Men trots bankandet i skallen gick vi runt i montrarna och träffade bland annat min stora idol Michelle Paver, du vet hon som skrivit Vargbröder

Om du mot förmodan inte läst den...gör det. Hon skriver fantastiskt målande och har ett mycket speciellt språk som jag gillar. Många gamla ord slinker med i texterna.

Nu har hon gjort en ny serie som heter Bronsdolken

Plötsligt satt hon där, mitt framför mig på ett podium, och pratade om sitt författande. Berättade hur hon legat i grottor för att hitta rätta känslan i boken, och hur hon levt bland delfiner. Jag kände mig som barnen, som satt stjärnögda med benen i kors framför henne. Slukade varje detalj, och lade det i komihågsäcken.

Naturligtvis tog jag hennes autograf och pratade lite efteråt. En fantastisk kvinna.

Dag 2 mådde jag mycket bättre när mobilalarmet ljöd. 

Jag och Peter åt nygjorda mackor med ost och skinka, ägg, fil och flingor och apelsinklyftor. Det var riktigt mumsigt.

Bredvid vandrarhemmet hittade jag en frisersalong där jag satte mig och bad att få bli klippt. Resultatet ser du några bilder ned, där jag står med underbara Kim Kimselius.

Kön in på mässan var lååååååång, men vi passerade smärtfritt med våra seminariekort.

I Egenutgivarnas monter träffade vi kollegor från alla delar av Sverige.

Kim Kimselius hade en urvacker blus på sig som kom från Mexico. Platsen där hennes senaste bok utspelar Mayafolkets hemlighet utspelar sig. 

Jag köpte den och böckerna Svarta döden och Den gömda inkastaden

Hemma i bokhyllan stod redan flera av de andra böckerna och väntade på att barnen skulle bli så pass gammal att de var mogna för dem.

Vi pratade skrivhemligheter, och om lektörers inblandning i manus, men även om mitt pågående manus Hat och en gnutta kärlek. Jag dryftade en hemlighet till henne som hon lovade dölja väl, men sa att jag absolut måste tala om för henne i samma ögonblick jag fick veta mera.

Jag köpte även hennes novellsamling Mysrys och boken Den där dagen, men framför allt köpte jag hennes skrivbok Att skriva med glädje som jag är väldigt nyfiken på.

Det här är allihop böcker jag kommer att återkomma till när jag läst dem.

I Papertalks monter mötte vi Uffe Janebo, och fick ett ex av den fina boken som alla egenutgivare bör inneha:

Tips och trix för dig med författardrömmar

Agneta Rebo som utbildar i microsoftprogram slår i den sitt kloka huvud ihop med Uffes och berättar hur man bär sig åt för att det ska bli bra kvalite på det egenutgivaren lämnar in klart för tryckning.

På de 69 sidorna trängs tips och trix.

Peter och jag hittade massor av barnböcker som var vackert illustrerade, och naturligtvis köpte jag de flesta. Det är väldigt svårt att låta bli. jag spar ju på vackra böcker.

Men än var det inte slut på facebookkamrater...

I en monter hittade jag min vän Monika Häägg som också skrivit om bronsåldern.

Jag köpte hela serien, och ser nu fram mot att möta hennes karaktär Fry som är ett solbarn, och utvald av Solgudinnan.

Alla böckerna utspelar sig i södra Halland

Monika och jag diskuterade skrivandet, och möjligheterna som öppnar sig med att ha ett stort förlag i ryggen.

Som egenutgivare står man själv för all marknadsföring, men med ett förlag bakom sig blir man förhoppningsvis starkare.

Det är väl ingen hemlighet att jag hoppas få möjlighet att slå utomlands med både bok och film. Vem vill väl inte det?

I Bonniers extremt stora monter hittade jag en liten pärla som är skriven av Lauren Oliver och heter Liesl och Po

Det var omslaget som drog till sig min blick, och baksidestexten

Boken handlar om en föräldralös flicka, ett vilset spöke och en klantig lärling som träffas.

Illustrationerna är magnifika blyertsteckningar, och jag tog den utan att ens fråga Peter vad han tyckte.

Den sista dagen hittade vi Sagolikt förlags monter där vi botaniserade bland deras underbara böcker som också var fulla av urvackra illustrationer.

Extrakul var det att författare plus illustratör stod i montern och sålde dem.

Vi köpte flera böcker, och ännu fler cd-sagor.

Återkommer med recension senare.

Böckerna vi köpte heter:

Vem kan älska Ella? och Göm Enya

Vi köpte dessutom ett antal olika cd-sagor från dem som barnen nu ligger och lyssnar på.

Naturligtvis köpte jag boken 50 nyanser av grått. Jag är så vansinnigt nyfiken på vad som är så speciellt med boken, och bara måste ha den. Hundrasjuttio pix ville de ha för den. Puh...

Ska väl erkänna att jag redan läst smakprovet de delar med sig på nätet av den.

Resan tillbaka till Grödinge blev tuff...

Till att börja med var klockan nästan sju då vi påbörjade resan.

Vi skulle ju tillsammans med andra Egenutgivare riva montern, och fixa till den.

Vi tog E20 istället för E40 vid avtagsvägen, och insåg redan där att resan skulle bli långvarig.

Jo du, nog blev den lång alltid, och regnig...

Svärande fortsatte vi mot vårt hem, och missade nästa avtagsväg, och hamnade på lilla E18.

Puh, klockan var mer än sent, och bensinen nästan slut när vi for in i ett litet samhälle och tankade på en gammal Shellmack.

Vi var så trötta att vi övervägde att stanna och sova en stund, men ville hem, och fortsatte.

Vi genade över hela skiten mot Strängnäs, och hittade så småningom tillbaka till E20 och fortsatte den.

Men en olycka kommer sällan ensam, eller hur man nu kallar det.

På en raksträcka långt ute i skogen sitter en fartkamera som glatt blixtrar till och dokumenterar vår framfart som tydligen är alldeles för snabb.

När vi äääääntligen vrider in ratten mot vår slingerbultväg är både jag och Peter dötrötta. Klockan visar två, och jag gör allt för att spänna upp dem.

På vägen hem springer inte mindre än tre rådjur över vägen på olika ställen, och orsakar nästan hjärtstillestånd på mig. Men jag vaknar upp och håller mig alert tills vi svänger in på vår tomt.

Då kommer allt över mig, och jag kliver illamående ut ur bilen, borstar tänderna snabbt, och lyfter täcket för att begrava min urtrötta lekamen.

Min son lägger armarna runt min hals och mumlar något i sömnen som låter som mamma, sedan minns jag inte mer.