"Du kan väl för i bövelen sitta rakt i sadeln åtminstone?"
"Jag försöker pappa. jag lovar", snyftar Emelie och gör allt hon kan för att inte halka av den glatta sadeln som jag vet att föräldrarna gett henne i julklapp.
"Sträck på ryggen, och titta rakt fram", fortsätter pappan som står mitt i manegen med en lång piska i handen. "Din farfar tävlade, farmor likaså, och jag gör det fortfarande. Du har det i blodet min älskling. Du har det i blodet."
Han låter piskans svans vina över stoets länd, och skrattar när hon lägger öronen bakåt av ilska.
Jag står som åskådare av spektaklet, och överväger flera gånger att stiga ned i sanden och slita piskan av gubbtjyven, men står kvar, darrande av harm över hans behandling av dottern och djuret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.