Det här skulle bli mitt livs största äventyr, det var jag fullt övertygad om. Vad de andra tyckte struntade jag i. Nu gällde det att hänga på mannen som stånkande tog sig högre och högre upp på berget. Luften var tunnare här det kändes redan jobbigare att andas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.