Mia lutade sig över den nygrävda graven och rättade till de röda rosorna med fingertopparna. Taggarna gjorde små hål i den vita huden och skapade små rännilar av blod. "Förlåt mig kära far, förlåt mig. Jag kunde inte göra på annat vis."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.