Skrivkurs-tatuering

I går var jag hemma utan barn och njöt av att sitta och göra i princip ingenting. Jo, jag läste dagstidningen.

Efter en liten stund orkade jag inte sitta kvar längre och gav mig på alla kläder barnen växt ut och som egentligen skulle ha sålts iväg för länge sedan.

Jag bar ut dem till lagret istället. De får ligga till nästa vinter.

Det var kallt ute igår, men jag gick en promenix med vovvarna och njöt av det vackra landskapet.

Eftersom veden var slut gick jag till vedboden i sällskap med katten och bar in flera kassar.

Elden värmde snabbt upp huset och jag satte mig i fåtöljen igen med en varm, härlig filt över benen.

När klockan landat på tre packade jag ihop min ryggsäck, satte på mig varma kläder och åkte till Tumba station för att där ta pendeln till stan.

Orsaken till det var att jag skulle gå till Folkuniversitetet och lyssna på Ylva Wallin, numera Carlstedt som berättade om sin kurs i att skriva för barn.

Jag har skrivit någon enstaka saga, men mest författat för vuxna, så för mig var det extra intressant. Vi fick testa på att skriva och läste sedan upp det. Tänk vad många begåvade människor det finns. Den ena efter andra delade med sig av det de skrivit och jag blev lika fascinerad som alltid.

Ylvas prat gjorde så att jag bokade kursen. Jag har alltid varit nyfiken på att skriva för barn, men tror inte att jag behärskar tekniken och tänkte få hjälp.

Nu återstår att se om jag kommer in. Det finns bara nio platser.

Barnen är väldigt duktiga på att teckna så vi ska göra böcker, e-böcker närmare bestämt.

När jag kom hem var alla barnen uppe och Peter bakade kladdkaka. Zabine provade pyjamasbyxorna med rosor på som jag hittat till henne och pojkarna frågade vad de fått.

"Inget idag", sa jag och plockade fram ännu mer till tösen. Jag hade köpt rosa och vita slingor som hon kan sätta fast med klipps. Något hon tjatat sig blå om en längre tid.

Jag lade barnen och satte mig på kontoret för att försöka reda ut härvan jag skapat under dagen. Till att börja med rev jag ut flera noveller ur veckotidningar och kastade resten. Det tar bara plats.

Idag åkte jag extra tidigt hemifrån och lät Raz lämna Lilleman på dagis för att jag skulle hinna få en parkeringsplats i Tumba.

När jag sitter inne på MacDonalds märker jag till min stora förskräckelse att mobilen är borta. Panik!

Nu ska jag springa tillbaka till bilen och hoppas, hoppas att den ligger i bilen på golvet eller nåt.

Klockan 11 är det tatueringsdags. Brr...lite nervös är jag trots allt. bara lite...