8 februari 2013

En början-238

"De har dålig inverkan på dig på dig", sa mormor kort och vände Tova ryggen. 
"Men..."sa Tova med ansiktet riktat ned mot golvet. "Varför säger du så?"
"Det bara är så", muttrade mormor och gick ut ur rummet utan att möta hennes blick.
"Jenny och Lars är världens snällaste", sa Tova och gick efter mormor. "Vi leker alltid tillsammans. Alla raster."
"Det är slut med det nu. Lyder du inte får du utegångsförbud en vecka."
Tova förstår inte vad som har hänt och tänker på vad hon ska säga imorgon när vännerna kommer och möter henne utanför huset. Mormor skulle se det.
"De är mina vänner", sa Tova och slängde demonstrativt ned jackan på golvet istället för att hänga upp den på sin krok.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...