23 februari 2013

En början-251

Jag sprang för mitt liv och vågade inte titta bakåt mot mina förföljare.Hjärtat slog så hårt att det ekade i öronen, Svetten rann över pannan, under armarna och längs ryggraden.
Som tur var hade jag sprungit här många gånger innan, tränat på flykten. I sju långa år hade jag sprungit samma sträcka för att med millimeterprecision veta exakt vart allt fanns.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Läkarens bedömning

Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...