Solen sken inte längre över staden. Inte i Amandas värld. I samma sekund som mamman lagt huvudet på kudden och dött trädde ett evigt mörker in. Amanda hade famlat länge nu och kanske, kanske det här skulle vara hennes väg ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.