Solen sken inte längre över staden. Inte i Amandas värld. I samma sekund som mamman lagt huvudet på kudden och dött trädde ett evigt mörker in. Amanda hade famlat länge nu och kanske, kanske det här skulle vara hennes väg ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.