Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



5 april 2013

Att ha tur i spel och annat

Idag fick jag ett besked som gjorde mig alldeles tossig. Jag hoppade runt och skrek "Yes, yes, yes", på golvet och lockade ungarna till asgarv. De undrade om jag förlorat förståndet helt och hållet.
Jag tillhör de där som har otur i spel och tur i kärlek. Nej, nu var jag inte riktigt sanningsenlig. Jag har faktiskt haft tur sisådär vart femte år i mitt liv.
En gång vann jag ett årskort på gymmet inklusive personlig tränare. Det var tidningen Mama som ansåg att min berättelse om min svåra graviditet och förlossning var värd så mycket pengar.
Jag fick beskedet på en skraltig linje när jag promenixade med mitt underverk i skogen. Underverket hette förresten Razmus och var knappt ett halvår.
Jag åkte ned till gymmet(Sports Club) och fick min första träning.
Dagen efter fick jag besked att jag inte fick träna ett enda dugg mer. I magen låg nämligen mitt nästa mirakel. Vår underbara tjej Zabine som jobbade intensivt på att få in mig på sjukhus pga blödningar.
Jag frös kortet och tränade aldrig mer. Orsaken till det var en svår foglossning som jag fortfarande dras med. Dessutom gjorde jag en misslyckad operation av min hand.

En annan gång vann jag tusen kronor på Triss. Fatta, tusen spänn. Jag kände mig rik några minuter och var själaglad. Du vet sådär barnsligt glad.

Idag fick jag gåshud när jag läste ett mejl i brevlådan. jag var till och med tvungen att läsa det flera gånger för att fatta vad det stod. Jag återkommer till det om några veckor.
Jag tackade för medlet och ställde en fråga som jag fick ett positivt svar på och nu tänker anamma.

He, he...nu blev du nyfiken va?

Idag har jag jobbat med Peters bokföring och roddat barn. Killarna tjafsar om spelkontroller och allt annat. Till slut klädde jag på dem och tog med hela gänget, inklusive lurvnissarna=hundarna ut i skogen.
Solen lyste och snön hade smält bort där den värmde som mest. 
Ute i skogen mindes jag att en varg synts till nästgårds och fick väldigt bråttom hem. Det är kul att fler rovdjur dyker upp i skogarna, men lite osäker känner jag mig nog. Vill inte träffa på en Björn, ett Vildsvin, en Varg eller ett Lodjur.

Nåväl, vi skyndade oss hem och jag såg att skaren blivit tunn och låg som ett mikrotunnt täcke längst upp på snön. naturligtvis tog jag upp kameran och fotade underverket. Snö är vackert, eller hur?

Nu har klockan passerat tolv på natten och jag ska ge mig in i manuset. Ha det gott.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar