"Jag vill ha dramatik, tragik och gråt från publiken", sa Eva."Glöm bort alla fjantiga saker ni lärt er på skolan om ni nu gått i skola. Gå in i er själva och känn." fortsatte hon och gled med blicken längs bänkraderna. "Det här ska bli den bästa föreställningen någonsin. Fattar ni?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.