"Lyckost", mumlade Janne. "Du får lämna det här hemska huset och slippa tanten, medan jag blir kvar. Hon blir säkert dubbelt så jäklig nu när du fått ett eget hem."
Jag var överlycklig över att den snälla familjen verkade ha bestämt sig för mig, men samtidigt var mitt hjärta blytungt av vetskapen att jag lämnade min bästa och käraste vän kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.