I helgen har jag inte skrivit en enda bokstav. Inte för att jag velat det, men livet har tvingat mig att stana upp och rodda barn plus extrabarn, trädgård och hushållsgöra.
Helt enkelt matat och förmanat ett antal ungar och rensat ogräs i landen.
Men min hjärna jobbar dygnet runt. Sätter ihop textmassor, händelser och karaktärer. Plussar och minusar.
Nu har jag kört barnen till skolan och min lilla dotter hjälper sin lillebror in på dagis där hon sen läser ett kapitel ur en sagobok för ungarna. Detta helt på eget bevåg. Gissa om lärarna är glada?
Dagiset är just nu överbelamrat av barn. Personalen knäar, men kommunen vägrar ta in extrapersonal. Det verkar som om de som bestämmer aldrig haft barn. Antagligen är det en samling äldre kufar som haft en fru hemmavarande som roddat hus och barn. Annars skulle de väl inte göra så här.
Idag är tanken att jag ska skriva på en ny novell till en tävling, redigera manuset naturligtvis, ge textrespons på mina kurskamraters texter och springa.
Jo, du läste rätt. Jag ska ta upp löpningen igen. Jag sprang 7 km varje kväll från det jag var cirkus tio år till tjugofem. Promenerade varje dag till mitt jobb när jag bodde på Erstagatan och i Hammarbyhöjden.
Här ute finns fantastiska skogsvägar som väntar på ett par frivilliga fötter, och snart...är det dags.
Ha en underbar dag. Nu drar jag ned rullgardinen för att inte se solen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.