När jag vaknade i morse hörde jag att det droppade på taket. inget vilt droppande, nä bara dripp, dropp, dripp, dropp. Jag väckte barnen och Peter sedan åt vi frukost.
Eftersom vi inte skulle jobba hos min kund idag körde jag barnen till skolan. Lilla Zabine gick som vanligt in med Hampuz till dagiset och läste högt för ungarna. Hennes fröken nästan gråter när hon pratar om att Hampuz ska sluta till hösten. Hon har följt samtliga barn och fallit helt för deras charm.
När jag kom hem kollade jag mejl och skrev dagens början.
Därefter betalade jag räkningar till företagen och bokförde. Efter några timmar var det äntligen dags att ta fram min text och fortsätta redigera den.
Peter for iväg till verkstaden och tillverkade några lister till en kund och jag njöt av att få vara själv.
Plötsligt var det dags att hämta småttingarna. Tiden flög iväg.
På väg dit ringde jag en vän och babblade lite. Vi har inte setts på många, många år, men pratar ändå obehindrat som om det var igår vi sågs sist. En fantastisk känsla som fyller mig med skratt och värme.
Razmus hade åkt till en kompis och vi andra for hemåt. I alla fall en liten stund.
Jag klistrade på bildörren en reklamskylt för mitt företag RaZaHa-help4you.
Solen lyste ned genom molnen då vi for iväg igen och jag kunde inte låta bli att fotografera det.
Nu harjag tänt en eld och ska om några sekunder logga ut för att istället ägna mig åt skrivande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.