"Ta med dig sandalerna är du snäll", sa Jesper och drog i bromsen på rullstolen innan den rullat ut genom grinden. Mona hade stöttat honom genom helvetet, kramat honom när det saknades ord, inte trängt sig på. Stängt dörren till sovrummet utan att fråga något.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
De skrattande barnen låg sida vid sida på marken, och såg inte männen som sakta närmade sig bakifrån. Solen gick i moln och ett lätt regn f...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.