Göran öppnade skåpet med nycklarna han hittat i pappas låda, lyfte ut den blanksvarta pistolen och gömde den i fickan på rocken. Pappa hade alltid minst ett vapen laddat. Göran skrattade när han mindes hur paffa de unga inbrottstjuvarna blivit då pappa siktat på dem med farfars gamla gevär, och mammas tårar när han och pappa begravde dem i källaren. Hjärtat slog några extraslag vid tanken på det som hänt och han smekte pistolen med handen. En enda gång ville han känna hur det kändes att göra det. Se hur kulan mötte den sköra huden och gå igenom kroppen för att lämna ett stort blodslukande hål. Efter det skulle han aldrig mer röra vid vapen.
Återflyttad till Hälsingland efter 40 år i Stockholm och köpt en hästgård, äger två islandshästar, men framför allt är jag mamma till tre härliga ungar varav två söner med ADHD och en dotter med ADD som även lider av utmattningssyndrom. Jag är hemma med henne sedan 2020. På bloggen hittar du noveller, och en början på ditt skrivprojekt, men även berättelser om vårt liv som just nu mest består av att renovera gården och hjälpa dottern tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läkarens bedömning
Det har gått några veckor sedan jag ramlade av Tritill, och jag har varit till akuten och blivit genomsökt av en dator. Det onda ville inte ...
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.