Det var inte det att jag var ogin. Oh nej, inte alls. tanken var att de skulle ärva pengarna när jag gått bort och att jag skulle förvalta de blodbesudlade sedlarna tills de var färdiga att ta över. Leif hade påpekat att han och Maria behövde en ny bil. Varje måndag dök han upp på min parkering och lämnade över en bukett rosa rosor. Och jag som hatar den färgen. Ändå höll jag god min och tackade.
De andra släktingarna var inte lika mycket på mig. Istället höll de sig i utkanten, väntande som gamar på sitt byte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.