Prasslet av löv väckte mig. Jag trevade efter min vita käpp och drog in doften av rosor en sista gång. Min trädgård hade blivit ett ställe där jag kunde vara ifred. Slippa frågor från journalister och nyfikna släktingar. Efter att ha letat upp handtaget till verandadörren slog jag med käppen för att kontrollera exakt var öppningen fanns. Två stora sår på min panna räckte för idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.