Doften från rosen var berusande. Leif tittade sig runt i rummet flera gånger, men såg ingen vakt och flyttade varsamt bort en av kvistarna och sköt in handen långt in i busken. Taggarna bet honom i armen men han rev försiktigt bort ett skott från den och drog sedan ut handen igen. Äntligen var Polyanthean hans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
För första gången i mitt liv har jag läst en e-bok via Ipad. En underlig lite tom känsla, för jag saknade doften av pa...
-
Igår var jag ju på skrivkurs för första gången. Tyvärr missade jag den första gången eftersom familjen låg hemma i maginfluensa, däckade o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.